funderingar, arbetsmoral; omvänd?
ok, det här hände för ett tag sem, och jag har inte kunnat sluta älta. så det känns som en idé att skriva ner här.. to make sense of it all?
ok, jag håller på och utbildar mig till USKA, grundidén var att kirra ett slutbetyg on KY-utbildningen var en fin idé..
iaf, under den här utbildningen så har jag haft 3 separata APU (praktik) månader.. och den första spenderade jag på ett Service boende. sedan dess så har jag anmält mig på bemanningsenheten här i stan, så dom ska kunna ringa mig om just den avdelningen jag gjorde min praktik på behövde en vikarie.
och det har dom gjort, vid två tillfällen har jag hoppat in och jobbat. gjort bra ifrån mig, tycker jag, och har inte hört något annat. det som va lite knöligt var att dom här passen hade nästan ett halvår emellan dom.. så ni kan ju tänka er att jag var lite osäker ibörjan, eftersom att det tyvärr är så att dom som bor på äldreboende oftast är i sitt slutskede. och nya boende hade kommit dit när jag var där andra gången.
JAG vet inte deras rutiner, jag vet inte om dom klarar av vissa saker själv eller om dom vill ha sovmorgon varannan dag eller ha en blå strumpa på högra handen!
så jag kanske var lite skakis just den första timmen, men som sagt, folk försvinner, nytt folk kommer dit, och med nytt folk nya rutiner..
iallafall, jag vart bokad en tredje gång bara någon vecka efter sista passet, kvälls pass.
jag hade lagt mig å vilat, så jag skulle vara pigg och klar hela arbetspasset.
jag hade sovit i kanske en-två timmar när telefonen ringer. jag svarar, helt groggy, och det är enhetschefen på äldreboendet. hon säger mer eller mindre att dom inte vill ha mig där, eftersom att jag inte har tagit något initiativ när jag har varit där.. hejdå , ha ett bra liv.
jag, helt borta som jag var (och chokad!), säger typ: jaha, ok, ja ni bestämmer. *klick*.
jag vaknar till, inser vad som hänt, bryter ihop..
nu är det så här, dom som man känner som jobbar på det äldreboendet har sagt att det är så lite folk som vill jobba där, att det tillochmed är snack om att semestern kommer skrotas för vissa, på ett sätt eller annat..
JAG vill jobba, men FÅR INTE, för jag tar inget INITIATIV..
HUR FAN SKA JAG KÄNNA MIG SÄKER NOG FÖR ATT TA INITIATIV OM JAG HAR JOBBAT DÄR TVÅ GÅNGER MED 6 MÅNADERS MELLANRUM!!!!!!???
jag kanske behöver pekas vissa gånger, men det här yrket är helt NYTT för mig!
och säger dom "gå å duscha agda/märta/allan/bertil/whatever" så gör jag ju de, jag nitar ju inte å tvärvägrar?!
hur har dom råd att att säga nej till en som vill jobba, om dom har klent med folk?!
det låter som enkel matte för mig?
och jag är ju inte dålig, jag har inte skadat någon? jag är trevlig! lugn!
initiativtagande kommer väll med självförtroende, som kommer med erfarenhet?!
eller har jag fel?
-ED.
ok, jag håller på och utbildar mig till USKA, grundidén var att kirra ett slutbetyg on KY-utbildningen var en fin idé..
iaf, under den här utbildningen så har jag haft 3 separata APU (praktik) månader.. och den första spenderade jag på ett Service boende. sedan dess så har jag anmält mig på bemanningsenheten här i stan, så dom ska kunna ringa mig om just den avdelningen jag gjorde min praktik på behövde en vikarie.
och det har dom gjort, vid två tillfällen har jag hoppat in och jobbat. gjort bra ifrån mig, tycker jag, och har inte hört något annat. det som va lite knöligt var att dom här passen hade nästan ett halvår emellan dom.. så ni kan ju tänka er att jag var lite osäker ibörjan, eftersom att det tyvärr är så att dom som bor på äldreboende oftast är i sitt slutskede. och nya boende hade kommit dit när jag var där andra gången.
JAG vet inte deras rutiner, jag vet inte om dom klarar av vissa saker själv eller om dom vill ha sovmorgon varannan dag eller ha en blå strumpa på högra handen!
så jag kanske var lite skakis just den första timmen, men som sagt, folk försvinner, nytt folk kommer dit, och med nytt folk nya rutiner..
iallafall, jag vart bokad en tredje gång bara någon vecka efter sista passet, kvälls pass.
jag hade lagt mig å vilat, så jag skulle vara pigg och klar hela arbetspasset.
jag hade sovit i kanske en-två timmar när telefonen ringer. jag svarar, helt groggy, och det är enhetschefen på äldreboendet. hon säger mer eller mindre att dom inte vill ha mig där, eftersom att jag inte har tagit något initiativ när jag har varit där.. hejdå , ha ett bra liv.
jag, helt borta som jag var (och chokad!), säger typ: jaha, ok, ja ni bestämmer. *klick*.
jag vaknar till, inser vad som hänt, bryter ihop..
nu är det så här, dom som man känner som jobbar på det äldreboendet har sagt att det är så lite folk som vill jobba där, att det tillochmed är snack om att semestern kommer skrotas för vissa, på ett sätt eller annat..
JAG vill jobba, men FÅR INTE, för jag tar inget INITIATIV..
HUR FAN SKA JAG KÄNNA MIG SÄKER NOG FÖR ATT TA INITIATIV OM JAG HAR JOBBAT DÄR TVÅ GÅNGER MED 6 MÅNADERS MELLANRUM!!!!!!???
jag kanske behöver pekas vissa gånger, men det här yrket är helt NYTT för mig!
och säger dom "gå å duscha agda/märta/allan/bertil/whatever" så gör jag ju de, jag nitar ju inte å tvärvägrar?!
hur har dom råd att att säga nej till en som vill jobba, om dom har klent med folk?!
det låter som enkel matte för mig?
och jag är ju inte dålig, jag har inte skadat någon? jag är trevlig! lugn!
initiativtagande kommer väll med självförtroende, som kommer med erfarenhet?!
eller har jag fel?
-ED.
Kommentarer
Postat av: Fiaaaaa
Jag håller helt med dig! Var det chefen som ringde? Annars tycker jag du ska få ett möte med chefen där du förklarar hur du uppfattat allt. Är det bra människor så förstår dom att det tar lite tid innan man hittar rutinerna. För övrigt så finns det skitställen med skitmänniskor och då borde du inte stå ut med att vara där :)
Trackback
