hela jävla högen kan dra åt helvette!!
så, nu är jag här igen.. undra vad för skit som kommer uttummlande den här gången...
vi kan ju börja me att tala om att min telefon har gått sönder.. den har en spindelnäts spricka över hela skärmen, och eftersom att det är en pekskärn så är det inte så kul, har skickat in den till mumien.se och väntar nu ivrigt tills jag får hålla den i mina händer igan, det är inte så att jag vill tala illa om den telefon jag har nu... den går att ringa ifrån, den går att ringa till.. skicka sms kan man, mms tillomed.. meeeen, jag är kanske partisk.. jag saknar min telefooon!! vill inte ha den här längre.. den är jobbig, ful och klumpig...
that said, jag uppskattar att den inte bara vänder mig ryggen och slutar funkar.. tack, mammas-gammla-nokia...
jag har totalt fastnat i en ond-elak-förjävlig cirkel... jag pendlar mellan att vara arg och irriterad nog att jag skulle kunna tänka mig att slå in en främmande människas tänder/näsa/hela ansikte och krossa deras knäskålar, til att vara stressad för allt och tycka att allt låter fel och skevt, till att vara så sjukt deppad och nästan totalt apatisk...
inga posetiva kännslor eller nått, närmsta jag kommer det är att vara lite små sur och ledsen..
och jag vill inte höra att " men det är lungt, det går över snart" eller att "det händer alla den här årstiden".. "det är förlite sol, du måste ut i friskluften mer, sitt inte och deppa, gör något kul"..
HUR JÄVLA LÄTT AR DET ATT GÖRA NÅGE KUL OM MAN SITTER OCH BARA VÄNTAR PÅ DROPPEN SOM FÅR BÄGAREN ATT RINNA ÖVER??
HUR JÄVLA KUL ÄR DET ATT GÅ UT OCH UMGÅS, NÄR MAN VET ATT MAN KOMMER OCH KLISTRA PÅ EN JÄVLA MASK OCH SITTA OCH MÅ DÅLIGT MED ETT FALSKT LÉENDE PÅ KÄFTEN?
strunta i det som gör deg deppad och så så?
hur fan ska jag klara av det när ALLT runtomkring mig påminner mig om vilket jävla skit liv jag har?
fatta hur jävla depmrimerande det är att gå igenom alla man har listade på alla jävla comuitys man är med i, facebook, bilddagboken, deviantart.. alla jävla sider mangår med i.. och så kan man fan inte tänka sig att skriva till en ändå jävel som man anser är sin kompis/bekant/släkting/eller helt oknänd människa, eftersom att "äh, varför då? dom har annat kul för sig, vill inte störa" eller " varför skulle jag göra de... vi känner ju knappt varandra."
sen går man igenom telefonen.. kanske ska ringa någon... smsa.. och man känner likadant där.. varför? det är ingen jag vill prata med ändå... inget jag vill prata om.. inget jag kan prata om.,,
man får tippset att snacka med en kurator.. tack så jävla mycket..
det kanske är något man inte kan förklara. inget man kan sätta ord till, får allt ar så jävla sjukt illa, eller gör så jävla äkligt ont, att man nte VILL sätta ord till, även om man kan,.
prata med en kompis?
komigen, det är ingen som vil sitta och lyssna p åandras problem, sitta och låtsas bry sig om hur ont en annan människa känner, låtsas förstå.. sitta och nicka och håla med, sejja, ja, nej och mm på de rätta ställena, komma med seda och obekväma svar och förslag..
och den som säger att, jo, jag är här för min kompisar, jag gillar att lyssna och försöka hjälpa till med deras problem när det går ont för dom..
sluta ljug och slicka så jävla mycket röv! försök er på att vara ärliga och säga vad ni menar igentligen!! jag kan tala om vad den där skit-meningen igentligen betyder.vad man igentligen menar när man säger så..
"jag kan lida igenom deras tjat om hur deras liv suger, men det intresserar mig inte.. jag vill bara prata om mina problem, dom är mer intressanta och akuta, mina problem är viktigare, jag är viktigare!"
sluta ljug era jävla öron röda, gör det rätta och säg vad ni menar på riktigt!
och om det finns några som inte tycker att något stämmer, att dom gillar att lyssna på andras problem för att vara snälla och "göra det som är riktigt", skit ner er!
så jävla less på lögner, svek och falskhet.
ni är sjukt många som inte är värda ett jävla piss!
- Enigma
vi kan ju börja me att tala om att min telefon har gått sönder.. den har en spindelnäts spricka över hela skärmen, och eftersom att det är en pekskärn så är det inte så kul, har skickat in den till mumien.se och väntar nu ivrigt tills jag får hålla den i mina händer igan, det är inte så att jag vill tala illa om den telefon jag har nu... den går att ringa ifrån, den går att ringa till.. skicka sms kan man, mms tillomed.. meeeen, jag är kanske partisk.. jag saknar min telefooon!! vill inte ha den här längre.. den är jobbig, ful och klumpig...
that said, jag uppskattar att den inte bara vänder mig ryggen och slutar funkar.. tack, mammas-gammla-nokia...
jag har totalt fastnat i en ond-elak-förjävlig cirkel... jag pendlar mellan att vara arg och irriterad nog att jag skulle kunna tänka mig att slå in en främmande människas tänder/näsa/hela ansikte och krossa deras knäskålar, til att vara stressad för allt och tycka att allt låter fel och skevt, till att vara så sjukt deppad och nästan totalt apatisk...
inga posetiva kännslor eller nått, närmsta jag kommer det är att vara lite små sur och ledsen..
och jag vill inte höra att " men det är lungt, det går över snart" eller att "det händer alla den här årstiden".. "det är förlite sol, du måste ut i friskluften mer, sitt inte och deppa, gör något kul"..
HUR JÄVLA LÄTT AR DET ATT GÖRA NÅGE KUL OM MAN SITTER OCH BARA VÄNTAR PÅ DROPPEN SOM FÅR BÄGAREN ATT RINNA ÖVER??
HUR JÄVLA KUL ÄR DET ATT GÅ UT OCH UMGÅS, NÄR MAN VET ATT MAN KOMMER OCH KLISTRA PÅ EN JÄVLA MASK OCH SITTA OCH MÅ DÅLIGT MED ETT FALSKT LÉENDE PÅ KÄFTEN?
strunta i det som gör deg deppad och så så?
hur fan ska jag klara av det när ALLT runtomkring mig påminner mig om vilket jävla skit liv jag har?
fatta hur jävla depmrimerande det är att gå igenom alla man har listade på alla jävla comuitys man är med i, facebook, bilddagboken, deviantart.. alla jävla sider mangår med i.. och så kan man fan inte tänka sig att skriva till en ändå jävel som man anser är sin kompis/bekant/släkting/eller helt oknänd människa, eftersom att "äh, varför då? dom har annat kul för sig, vill inte störa" eller " varför skulle jag göra de... vi känner ju knappt varandra."
sen går man igenom telefonen.. kanske ska ringa någon... smsa.. och man känner likadant där.. varför? det är ingen jag vill prata med ändå... inget jag vill prata om.. inget jag kan prata om.,,
man får tippset att snacka med en kurator.. tack så jävla mycket..
det kanske är något man inte kan förklara. inget man kan sätta ord till, får allt ar så jävla sjukt illa, eller gör så jävla äkligt ont, att man nte VILL sätta ord till, även om man kan,.
prata med en kompis?
komigen, det är ingen som vil sitta och lyssna p åandras problem, sitta och låtsas bry sig om hur ont en annan människa känner, låtsas förstå.. sitta och nicka och håla med, sejja, ja, nej och mm på de rätta ställena, komma med seda och obekväma svar och förslag..
och den som säger att, jo, jag är här för min kompisar, jag gillar att lyssna och försöka hjälpa till med deras problem när det går ont för dom..
sluta ljug och slicka så jävla mycket röv! försök er på att vara ärliga och säga vad ni menar igentligen!! jag kan tala om vad den där skit-meningen igentligen betyder.vad man igentligen menar när man säger så..
"jag kan lida igenom deras tjat om hur deras liv suger, men det intresserar mig inte.. jag vill bara prata om mina problem, dom är mer intressanta och akuta, mina problem är viktigare, jag är viktigare!"
sluta ljug era jävla öron röda, gör det rätta och säg vad ni menar på riktigt!
och om det finns några som inte tycker att något stämmer, att dom gillar att lyssna på andras problem för att vara snälla och "göra det som är riktigt", skit ner er!
så jävla less på lögner, svek och falskhet.
ni är sjukt många som inte är värda ett jävla piss!
- Enigma
